Nöe jag skrev nyss xD (som att vakna upp i en annan värld)




Det började med att min kompis Frida frågade om jag vill komma över till henne under helgen. Som vanligt sa jag själv kart, men då visste jag inte vad som skulle hända.
jag packade min väska med allt man kan behöva som tandborste och extra ombyte. jag sa hej då till min mamma och pappa krama de dom som vanligt och gick sen, utan att veta att de var sista gången jag skulle få träffa dom vid liv.
de var runt solnedgången jag kom fram till  Fridas gula stora hus. Jag gick mot dörren men fick syn på en skugga uppe på bärget som låg några meter från huset. jag vart som för blindad av vad de nu var som var där uppe de såg ut som en kille i min egen ålder men de var svårt att av göra, jag gick närmare som ett måste jag kunde inte styra mig kände det som, som om den som var där uppe drog mig till sig. jag hade helt glömt bort Frida. jag släppte väskan på marken och började springa mot berget som inte var så högt. Månen hade kommit upp och stjärnor lyste på himmelen men det ända jag säg var den där skuggan som vart skarpare och fick mer färg på sig ju närmare jag kom sen såg jag hans ljusa halv långa hår, han tittade mot mig som om han ville att jag skulle komma ännu närmare. jag hade slutat springa och började sakta in. nu var jag så nära att jag såg hans gråa ögon som tittade på mig som om jag var en bok han kunde läsa utan ett ord så stog vi där och tittade varandra i ögonen vi var så nära att jag kunde känna hans andetag blåsa mot min skind. helt plötsligt tog han min hand och sa
-de är du som jag har väntat på, det är du som är Robin prinsessan av Missor.
jag rycktes ur den dröm jag var i och började fatta att denna person inte rickigt var som han skulle, men ändå undrade jag under hur han kunde veta vad jag heter.
-jag... tror.. jag... måste gå nu sa jag jag skulle just vända mig om och springa då jag upptäckte att hans hand grep vart hårdare.
-du går ingen stans jag är här i uppdrag att föra tillbaka dig till Missor som de står i en gammal rulle, du kallas Robin Lersi men du heter Nickso. du föddes på Missor och kom till jorden men på Missor du skall dö efter du levat i 1000 år. jag måste föra tillbacka dig Robin vare sig du vill eller inte. sa han med en stolthet i rösten.
jag vart tyst jag visste inte hur jag skulle ta mig där i från men ändå började jag tror på honom han visste mitt namn och han bröt på ett annat språk som jag aldrig hade hört förut.
Han drog i väg mig in i dimman som just kommit jag såg inget jag hade aldrig varit med om en sådan tät dimma förut. plötsligt vart de svart jag vart blind och döv de kändes tomt inom.
jag vaknade upp men jag kände mig annorlunda jag visste inte vart jag var, jag hade en sådan huvud värk men men jag visste att det inte var Fridas rum. det satt någon i stolen vänd mot ett fönster. i fönstret såg jag mörker och stora stjärnor vart fan var jag nu och vem är de som sitter i stolen jag försökte röra armen men jag kunde inte jag var som förlamad.Plötsligt kom jag i håg jag som bara hade hoppats på att de var en dröm. men de var inte samma kille för han här hade Grönt hår och nu när jag ser efter han har ljus grön hudfärg. medan jag låg där och betraktade honom ju mer såg jag att de var samma kille men i en annan skepnad. efter ett tag så trötnade jag och låt blicken falla ner mot minna fötter, jag fick en chock minna fötter var lila och jag hade andra kläder på mig, som en tröja som gick jämt så att dom täckte brösten och ett par mys byxor med camoflash mönster i ljus rosa. jag fattade inget helt plötsligt var jag inte Robin längre jag var Nickso. under den lilla tid jag granskat mig själv så hade han som jag faktiskt inte vet vad han heter kommit och stelt sig bredvid mig och tittade undligt på mig som om han inte fattade vad jag tittade så på.
-vem är du lyckades jag klämma fram jag kände nu hur torra mina läppar var.
tystnad
-vart är vi? envisades jag med, med lite mer styrka i rösten.
han vände sig mot fönstret och sa
-jag är Gradi och vi är snart för bi Pluto.
jag kunde inte tro mina öron. nu har han smittat mig jag är ett sykfall. 





Jaa tror nog inte jag ska bli för föttare igalla fall xD   (den börjar på samma sätt som en annan sak jag skrev xD )

Kommentarer
Postat av: Bechsa

Klart du ska bli författare imma :O jag och du ska sitta på ålderdomshemmet tillsammans och skriva om livet. :-D

2010-10-21 @ 10:24:45
URL: http://baxxa.blogg.se/
Postat av: imma

Haha becca klart vi ska ;)

2010-10-21 @ 16:45:38
URL: http://olikablandat.blogg.se/?tmp=20202716





Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0